Emelie

Hej. Fan vad trött jag är. Fan vad ångest jag har. Fan vad jag hatar regn.
Fan vad jag mår bra!
Kom precis hem från ett stressigt jobb pass, blev några timmar övertid! Längtar inte lite tills min december lön kommer, den kommer vara så mumsig att jag kommer vilja äta upp verenda öre !
Efter denna vecka full med jobb, stress och shopping så blir det nu för första kvällen på denna veckan en lugn kväll, med lite gottis, film och ansikt mask!
Imorgon är jag ledig, men har en känsla av att jag kommer få hoppa in och jobba som vanligt, men gillar att jobba så tackar inte nej till jobb! Men om det inte blir jobb, så blir det bio! Vill see breaking dawn NU NU  NU

Satt innan i bussen och funderade över en grej. Jag får ofta höra att jag dissar, att jag är så stängd. Sån var jag inte innan..men det har blivit så.
Jag leker inte, jag kan börja gilla någon, men jag kan inte fastna. Jag har många drömmar, många mål att uppnå i mitt liv. Mitt största dröm och mitt störta mål är att leva ut mitt liv så mycket det går dessa år jag lever! Och en hel del. Jag vill inte låta en kärlek krossa min dröm, eller göra mig förhindrad av att leva upp till det liv jag vill leva!
Jag vill bli kär, jag vill hitta min prins. Men inte nu.
Ibland är jag sjukt deprimerad över att inte ha någon kärlek, att jag stänger av mig och inte låter någon komma åt mina känslor! För ibland saknar man allt det dära, ha någon att komma hem till, ha någon att älska, ha någon att dela sitt liv med, you know it
Men jag ser mig fortfarande vara för ung för att bli riktigt kär och hitta den rätte nu!
Sen är det nog också mycket för man en gång blivit väldigt sårad av kärlek. Jag blev väldigt lätt sårad innan, och blev förblindat kär..jag vet nu efteråt att jag inte älskat eller varit speciellt kär i någon av dem som jag faktiskt mådde dåligt av innan. För jag lägger aldrig ens en tanke åt någon nu.
Men hur blev det så lätt att stänga av sig? Att bli så kall och verkligen kunna säga nej fast man verkligen bara vill något annat? Kan en dröm, ett mål vara starkare än en känsla? Då pratar jag om känslan att känna att man är lycklig, man vill bara ha mer, det finns inget stopp..
Jag vet inte. Det snurrade det upp många tankar i mitt huvud idag just om detta. (Men som vanligt är jag sämst på att skriva så andra förstår vad jag menar. Men kanske några av er hajjar vad jag menar..skrev väl detta mest för mig egna skull,för att skriva av mig lite av mina tankar och funderingar!)
Jag vill bara leva mitt liv som jag vill, jag vill kämpa för dit jag vill komma, jag vill koncentrar mig på mitt jobb, mina nära och kära, uppnå mina mål, stå på egna ben och ha mitt egna liv och inkomst! Jag tror jag klara mig bra på den energin! För är det något jag är grym på, så är det att kämpa för det jag vill! För det är så värt det. Det vet jag nu efter att gång efter gång kämpat och lyckats (efter gymnasiet) och det är ingetting jag ångrar. Jag älskar att jag ha motivation att kämpa för något man drömmer om, för kämpar man, blir drömmen verklighet! true shit!

Men på tal om annat.
Jag är rätt så arg, faktiskt. Förbannad rättare sagt.
Jag gav dig en andra chans att visa dig vara bättre.
vad blir du, du blir sämre.
Varje sekund saknade jag dig.
Men inte ett ljud har man hört från dig.
Inte ens när min saknad tog över mig,
jag hörde av mig, inte ens då svara du.
Oavsett vad det nu denna gång är för anledning
så spelar det inte längre någon roll.
Du är ute ur min värld.
Kommer inte ägna en tanke mer åt dig.
Gör mig besviken en gång, gör det två.
jag känner mig dum, men en tredje gång finns inte.
För oavsett vad, bryr man sig. Så visar man det.
Det finns sätt att höra av sig på, vi lever inte precis på 50-talet.
Punkt.